Lill-Månkes stuga

Magnus Vigilius Fjällström som var hans riktiga namn föddes i Marsfjäll 1856. Lill-Månke som han kom att kallas blev inte längre än två alnar, det vill säga 120 cm men längden hindrade inte honom från att bli en skicklig renskötare.

Han blev välkänd och omskriven i många böcker samt tidningar där han beskrevs som den minsta samen i Skandinavien, till och med i Europa.

Med åren som gick blev han en stor renägare och 1884 upprättade han sitt höst- och vårviste vid Svansjön. Han bosatte sig året om vid Svansjön omkring 1900 och överlät då renskötseln till sina söner. På ålderns höst flyttade han till ålderdomshemmet i Dorotea och avled den 3 juni 1940 vid 84 års ålder.

Lill-Månkes stuga har blivit renoverad och är öppen för allmänheten.

Vandring- och skoterled finns från Rissjövägen vid Svansjöbäcken. Det finns även skoterled från Borgafjäll för att besöka Lill-Månkes stuga i Svansjön.

Borgahällan

Borgahällan med sin magnifika utsikt gör att det är mödan värt att följa ravinen upp till toppen. På den jämtländska sidan av Borgasjön ligger Borgahällan. Den kännetecknas av den väldiga klippväggen som är ca 700 m hög och är den mest distinkta fjälltoppen i området. Leden börjar vid en skogsväg invid dammen och bestigningen uppför görs i ravinen till höger om klippväggen. Det går stadigt uppför och på några ställen är det lite brantare. Väl uppe av etapp ett har du utsikt över Borga och Lillfjället. Här kan man välja att stanna på denna platå eller att fortsätta uppåt mot toppen och den fantastiska utsikten.

Risbäcks hembygdsområde

Hembygdsområdet gränsar mot kyrkplatsen och här finns många intressanta sevärdheter. Här finns ett hembygdsmuseum med mer än 400 bruksföremål från nybyggartidens jordbrukssamhälle, det finns även många föremål från den samiska kulturen. På området finns en rekonstruktion från 1987 av Lill-Månkes kyrkkåta.

Höglandssågen och hembygdsområde

Högland är en mycket naturskön belägen by med gamla anor och kultur. Byn ligger vid Långseleån knappt fem mil från Dorotea efter konstvägen sju älvar. Höglandsborna har själva genom intresse och ideella insatser skapat en vacker kulturplats. Man har redan idéer och planer klara för att ytterligare utveckla området.

Den gamla vattensågen byggdes troligen enligt tillgängliga källor redan på 1850-talet. Den fungerade först som ramsåg och tidpunkten för ändringen till cirkelsåg är ännu inte känd. Sågen brukades i ca 100 år till mitten av 1950-talet då vattenrännan raserades.

1980 reparerades både vattenrännan samt vattenhjulet och sågen kunde användas igen som på gammalt vis. Samma år byggdes timmerkojan och under 1981 uppfördes rökbastun.

På sommaren under juli månad firas en stor hembygdsdag på sågplatsen i Högland då gamla traditioner ”kommer till liv igen”.

Vattenfallet vid "Bäcka"

Ungefär sex kilometer ovanför Västra Ormsjö ligger det som i folkmun kallas ”Bäcka”, ett område där två gamla flottarbäckar rinner ut i Långseleån. De två bäckarna Stutvattenbäcken och Västvattenbäcken användes för att flotta timmer. Att flotta timmer innebär att föra fram hugget timmer från avverkningsplatsen via vattenleder till sorteringsverket. Det var ett farligt arbete och i närheten av dessa bäckar, längre ner i Ormsjön, inträffade år 1936 den s.k. Ormsjöolyckan där 14 flottare omkom.

Idag går en vandringsled längs de två bäckarna och längs leden finner du två vattenfall, Stutvattenfallet och Västvattenfallet. Där finns också två rastplatser lämpliga för fikapauser till ljudet av det forsande vattnet. I Västvattenbäcken, nedanför fallet finns också två cementkistor bevarade. På dessa vilade en ränna som började ovanför fallet. Där färdade man timret för att undvika att det fastnade i en bröt (som ett enormt plockepinn) nedanför fallet.

Var försiktig när du närmar dig bäckarna, på vissa ställen stupar det ganska brant ner mot vattnet och det kan vara halt.